Doftkapsel - en bärare av minnen

Örhängen och svampar hela dagen lång...

Idag har jag gjort ett par örhängen av smällt silver och blomknoppar som jag tog tillvara från den misslyckade gjutningen förra veckan. Jag ska försöka ta en bild imorgon innan de får följa med ner till Linköping.
Jag har hunnit att sitta och fila på svamparna, lite mer finlir sen ska jag löda på en järnplatta, och en magnet som lås.

Jag känner mig frustrerad, borde hinna med mer än vad jag känner att jag gör...

Imorgon:

• Fota smycken jag har liggandes som jag inte har hunnit/orkat fota.
• Gör klart svampbroschen!
• Börja etsningen av en ny brosch i koppar. Detta är min drömpunkt för morgondagen. Jag vet nämligen att realistiskt sett så kommer jag inte att hinna för jag är fortfarande på skissstadiet.
• En silverbricka (beställningsjobb som ska färdigställas i Linköping).
• Svetsa en ställning till in Dremel

Kl 15.11 går tåget till Linköping, så ikväll borde jag packa...Tjo ho!

Svarvning is da shit!

Idag har jag blivit ett hammarhuvud rikare! Alla fingrar i behåll dessutom, en lyckans dag!

Något som inte blev allt för lycka var mina knoppar som jag gjöt idag. De var inte det ultimata att gjuta. Ytterbladen som gjorde att de var så fina, de försvann helt i gjutningen, inte riktigt min tanke. Ska nog satsa på frökapslar nästa gång!

Dagen har även spenderats åt att sitta och lira med min Dremel på de gjutna små svamparna.

Vi hade redovisning av gjutuppgiften som vi fick för ett tag sedan. Det var att göra ett smycke till någon man höll kär.

I denna veva gick min moster bort, vilket fick mig att verkligen tänka på hur skört livet är.Jag kom att tänka mitt förhållande till min mamma och hur det lika gärna hade kunnat varit henne jag fått säga adjö till.
Jag mindes min barndom och hur min mammas stora svampintresse resulterade i att hon och pappa släpade ut mig i skogen för att plocka svamp. Jag klaffsa runt i mina gummistövlar och slogs hej vild med alla mygg, samtidigt som jag gnällde och ville åka hem. Den enda belöningen var mammas stekta, kalla äggmackor som jag fick äta sittandes i bakluckan på vår gamla Volvo. Jag minns fortfarande hur det luktade där i skogen och hur de där underbara äggmackorna med ketchup smakade.
Jag gjorde mitt smycke för att minnas de goda tiderna och att inte glömma de små sakerna i livet...Väldigt kortfattat och yr beskrivning, mer utförlig coh välskriven kommer med det färdiga objektet.