och slungas genast tillbaka ett år i tiden. Miss Li var signaturmusiken för min enda och förhoppningsvis sista år i Leksand. Miss Li`s röst var den röst som fick mig att le och känna lite extra vemod när jag åkte till och från Leksand. Jag kommer ihåg en gång då jag och en klasskompis åkte till Borlänge för att inse att där hände ungefär lika mycket som i leksand. Påvägen hem är vi kom till backen vid vattnet innan man går upp mot skolan, då föll det snöflingor stora som golfbollar, det var knäpptyst ute som det bara kan vara i leksand på vintern och gatlamporna lyste på de vackra snöflingorna när de föll från den mörka skyn...Allt var perfekt, tiden stod still och i mitt huvud hördes signaturmusiken på låg volym...
Det snöar när jag skriver detta, och Miss Li är min signaturmusik igen efter ett år av vila...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar