Att gå på en konsert med Tomas Andersson wij är som att köra hjärtat i en mixer. Hans låtar kramar om både hjärta och själ...Hans kroppspråk är så grymt härligt att se på och att få höra hans små anekdoter mellan låtarna är helt underbart!
Vi var tvungna att springa precis när sista låten var slut för att hinna till tåget, no ancore (stavning?), Dumma tåg! En fredag kan väl tågen gå lite efter 22 till Falköping, eller?
Idag hämta M och jag min cykel som stod pall vid stationen sen 2 veckor. Nån jävel hade klippt av mitt vajerlås! Men då det är punka på cykeln gick den ju inte att cykla på. HA HA! Så imorgon ska vi fixa punkan och köpa ett nytt cykellås, fun!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar